Nu sitter vi här på Stockholms central, chockade över snön och kylan utanför. Sista chansen att sammanfatta det sista av resan innan Elin åker till Göteborg och Jenny till Växjö för att fira en vit svensk jul!

Sist vi skrev väntade vi på att vi skulle få se en förlossning. Denna väntan pågick i tre dagar, det verkade som om vi skrämde bort alla bebisar, ingen ville ploppa ut just när vi var där. Alla bebisar föddes på natten eller precis innan vi kom till sjukhuset för dagen.Under den långa väntan hann vi bland annat bestiga ett berg, men vi vågade oss inte upp ända till toppen, då vi hört att det bor en flera meter lång och tjock pytonorm där. 

En vacker eftermiddag skedde det till slut, vi prickade in när ett nytt liv kom till världen. Det var något av det mest fantastiska vi beskådat - det känns liksom så osannolikt att den där bulan helt plötsligt förvandlas till en skrikande bebis. Vi förväntae oss att det skulle kännas minst lika fantastiskt för mamman, men tyvärr verkade det inte så, hennes ansiktsuttryck var helt likgiltigt och hon ville inte hålla sitt barn. Det kändes opassande att fråga varför, men personalen spekulerade i att hon inte ville ha ett tredje barn,eller att hon inte ville ha en flicka. Hennes man kom och hälsade på efteråt, han såg också allvarlig och oberörd ut. Det blev en konstig stämning i rummet, men vi är ändå väldigt glada för att ha varit med om en förlossning.

På morgonen innan förlossningen fick vi se en operation, ett barn opererades för kryptorchidism (ej nedvandrad testikel). Mitt under operationen gick strömmen, vilket tillhör vanligheten.Vår ficklampa kom ännu en gång till användning, den här gången som operationslampa.

Sista kvällen hos Jacintas familj i Homa Bay anordnades det julfest.Vi hade laddat för små grodorna, men det blev skaka-rumpa-fest till Rn'b i stället. Man märker att folk är uppvuxna med musik för alla kan sjunga gospel i stämmor och skaka rumpa!

Vi var även en sväng hos Sister Caroline för att ge barnen på hennes barnhem chokladbollar som vi hade bakat. Vi blev överraskade med en avskedsshow som innehöll modevisning med trumkomp, sånger, danser och tal där ungdomarna berättade om sina mål med livet och hur tacksamma de var för att vi var på besök i Afrika.

Så bar det av till Nakuru. På vägen dit trodde vi än en gång att vi skulle dö ute i bushen. En olycka gjorde att vi inte kunde ta oss fram.Vår minibuss fick därför ta en omväg nerför ett stup och uppför ett stup på andra sidan. Flera bilar klarade inte av denna manöver, de hade ramlat baklänges och gått sönder på kuppen. (Jenny: 'Can we please get out of the van and walk instead?' Elin: 'We don't want to die!')
Men vi klarade oss helskinnade till slut.

Vi drog sedan vidare till Nkuru för soloch bad och safarin, som var en riktig hit. Vi såg bland annat zebror, flamingos, noshörningar (vita och svarta och under parning), bufflar, giraffer, gazeller,pelikaner, lejon och babianer. När vi skulle titta på utsikten över parken lämnade vi våra väskor i bilen. Det skulle vi inte gjort, en stor babian tog tillfället i akt och stack in i bilen snabbt som ögat och snodde vår mat (chips,bröd och gott& blandat som vi ransonerat under hela resan). Elin ville fota fulingen men då började babianen springa efter henne istället och jaga henne runt bilen.

GOD JUL!!!