Historien om nar Jenny drabbades av malaria

Mycket har som vanligt hant sedan sist, vi har darfor valt att dela upp formedlandet av handelserna. Jag(Jenny) har testat pa en av Kenyas vanligaste sjukdomar, malaria. Trots sovande under myggnat, svindyrt malariaprofylax och missbrukande av apotekets myggmedel. Det hela borjade med symptom typiska  for akut matforgiftning: kass mage som overgick i att jag spydde akut mitt pa gatan pa lordag formiddag. Akte hem och vilade, istallet for att ga pa getfestenL Elin och jag var bombsakra pa att det var den farskmjolkade komjolken , som jag men inte Elin drack pa morgonen, som var boven. Vi forsokte forklara for Gerry att vi inte ar vana vid att dricka mjolk direct fran kor, pga av att den da ar opastoriserad. Och da svarar Gerry:  “Aahhaaa, it needs to stand for a while…mmhmm…I see, ahhaaaaa.” Det har ar ett typiskt exempel pa ett av alla standiga missforstand vi upplever vid engelsksprakiga samtal med vara Kenyanska vanner.

Under dagen fick jag sedan feber, 38.4 som hogst och jag kunde varken dricka eller ata och den enda aktiviteten jag var kapabel till var att spy. Gerry och David overtalade till slut Elin och mig att det nog var bast att tad et sakra fore det osakra och aka till sjukhuset. Sagt och gjort, vi begav oss till ett missions sjukhus lite utanfor Kimilili. Efter ett inledande mote med en ung manlig lakare (som uppenbart inte gatt “proffisionell utveckling” kurs med samtalsmetodik) som direkt stallde diagnosen malaria mha symptomen, labbet hade stangt for dagen. (Dagen efter kunde diagnosen malaria falciparum bekraftas med ett blodprov och Elin studerade en av mina sma parasiter i mikroskop.) Darefter gjorde lakaren ett antal misslyckade forsok med att satta en pvk (intravenous infart) i ficklampeljus,  pga stromavbrott.

Det hade alltsa nu blivit kvall och jag blev inlagd med i.v kinindropp och Elin sov med mig i ett dubbelrum. Elin var en angel under min kritiska sjukdomstid: holl mitt har nar jag spydde, laste for mig, matade mig, gjorde allt jag bad om. Som det radarpar vi ar sag Elin till att fa en slang magsjuka under sjukhusnatten (kan det ha varit geten?) och hon var ocksa lattad over att hon fick sova i ett mindre “bui bui” (spindel) befolkat rum an vad vi var vana vid. (Douglas var kanske ocksa tacksam for att slippa den kvallsliga doda-bui-bui-ritualen dar hemma…)

Ett dygn tillbringade vi pa sjukhuset, sen fick jag aka hem med tabletter for tre dagars fortsatt behandling. Dessa visade sig ha trista biverkningar sasom tappad matlust, illamaende och trotthet som har hallit pa anda tills idag (torsdag), men nu kanns det antligen som att jag borjar komma back on track igen!

Tack for alla halsningar hemifran och ni behover alltsa inte oroa er, jag kommer inte do och jag mar bra! Varenda kotte har har haft malaria x antal ganger och sa lange man far vard betraktas det nog ungefar som halsfluss/lunginflammation i Sverige- det ar jobbigt sa lange det varar, men sen mar man bra igen och att varda malaria ar vardagsmat for sjukhuspersonalen har!